Hösten
Det är vackert och mörkt på samma gång med hösten tycker jag. Färgerna, den kalla och krispiga luften som gör det lättare att andas, stickade strumpor och koftor och varma drycker i stora koppar vill man ju bara omfamna och älska.
Men mörka mornar, deppigt humör, sommarens ljusa nätter som läggs bakom en och fuktiga tår i tunna converse vill man ju gärna gräva ner någon stans.
Lyssnar på Winnerbäcks stämma på knarrig vinyl och tänker att det kanske kan vara vackert med mörker ibland också.
Ikväll är vinden stilla
det var så stormigt hela dan.
Bakom Västerbron går solen ner i rött,
det är nästan tyst.
Som ett obehagligt allvar
drar sig hösten in i stan.
Det finns en doft av allt i mörket, kallt och blött,
och nästan tyst.
//Brustna hjärtans höst, L.Winnerbäck