Ohlinghome

Det var den påsken. Hälig var den, även om påsken enligt mig kanske är den konstigaste av alla högtider. Man borde inte fira påsk. Fira är ju något glatt och på påsken dog Jesus, inte så glatt liksom. Men men. Det är roligare att ha en härlig högtid än en deppig, det förstår ju vem som helst och det där med godis, kycklingar och god mat är ju ändå trivsamt så jag skall försöka ta till mig påsken mer och mer. Kanske låta det bli stora mathögtiden, där man får gå lite utanför de traditionella ramarna och inte få onda ögat för att det plötsligt står något så exotiskt som en grönkålspaj på det traditionella jul/påsk/midsommar-buffébordet. Vi hade ialla  fall ett riktigt gott påskbord i år med en perfekt blandning av tradition och lite inovation.

 

Efter ett par dagar i Huskvarna så åkte jag och C med mamma och pappa upp till Stockholm där Nicklas väntade. Nog för att det bara var fem dygn han varit bprta så var det himla fint att ha honom hemma igen. 

Påskafton kom och vi ställde till med firande hemma hos oss. Jag tror ta mig tusan att det var första gången en riktig högtidsmåltid intogs i vårt hem. Vet itne om det blir en tradition direkt men det var i alla fall kul att få duka upp alla läckerheter på köksbänken. Tackar även svärmor för den proffsiga hjälpen med allt från västerbottenpajer, laxröror till påskbakelser.


Äggen färgades i år med blåbär, älskar att det blir som att de målats med akvarellfärg. Och Cornelis rockade gul loppisskjorta och kaninhängslebyxor. Sötast i stan helt klart.