Ohlinghome

Tiden blir så mycket mer påtaglig när man ser hur dess framfart liksom förändrar en liten person. Tre månader är liksom all den tid Cornelis funnits hos oss och det är nästan svindlande hur mycket som händer. Tre månader för mig och Nicklas är ju ingenting, det är inte mycket som förändras på tre månader, men så tittar man på C och inser att tre månader är ju allt! 

Cornelis är nu tre månader och jag tycker nog att den här senaste perioden varit den hittils mest prövande. Det märks att det är en ny fas vi klivit in i där C liksom inte bara gillar läget på samma sätt som han gjort tidigare utan varit mer orolig eller rent av mer medveten och därmed mer krävande. När man då haft en bebis som liksom förlikat sig med mer eller mindre allt och somnat rätt enkelt och nöjt sig med bröstet om han varit ledsen så blir det ju en omställning när man får föra ett litet minikrig med viftande armar mitt i natten för att ha skall somna eller när han gråter, äter och sen fortsätter gråta efter att han ätit... 
Han har också vid ett par tillfällen från tomma intet skrikit rakt ut, hjärtskärande, typ som att någon plötsligt  nypt honom (vilket så klart inte varit fallet) och då är det bara att ta honom och hålla tätt i famnen och langa fram bröstet så han kan lugna sig. Jag tror kanske att det är ett sätt att kontroller att vi är där eller något, men vad vet jag. 

Utvecklingsmässigt så märks det stor skillnad då han verkligen är med på ett helt anant sätt när han är vaken. Det är helt klart roligare att som andra part umgås med honom nu. Nu skrattar han och ler och det kommer en annan typ av ljud från honom även om han fortfarande är rätt återhållsam med när han väljer att "prata". Man smälter ju när han skrattar med hela sitt tandlösa leende så det ser ut som att käkarna skall gå ur led för att han gapar så stort.
Han har inte riktigt funnit tjusningen med att ligga på rygg och titta på saker i sitt babygym (jag tror helt enkelt att han tycker det är tråkigt) på egen hand men om man håller väl valda leksaker framför honom så kan han ligga länge och studera och ibland göra små försök till att sträcka ut armen mot dem. På mage är han superstark och håller upp huvudet högt och orkar ligga länge, framförallt om han ligger framför tv:n som verkar vara en stor sensation.
Han har också lagt beslag på en snuttefilt tror vi, en tunn liten filt som han gärna gnuggar i sitt ansikte eller vill dra över sitt huvud när han skall sova. Vi trodde först bara att det var vi som inbillade oss men när han faktiskt blir lugn av att få den i sina händer om han är orolig så tror vi att han känner nån form av trygghet hos den där lilla trasan.

När det kommer till sömnen så går det inte att klaga, han sover oftare än sällan lugnt hela nätterna med undantag för nattmål. Ett par gånger har han till och med denna månad sovit sig igenom hela natten utan att äta. Vanligtvis ser det dock ut som så att han somnar i vår famn eller i sin korg ute i vardagsrummet nån gång runt 22 (+/- nån timme) och då sover han ett par timmar, har vi tur vaknar han igen lagom till att jag och Nicklas går och lägger oss. Då får han vara vaken en liten stund med oss i vår säng och när jag matat honom så får han ligga i sin korg och härja lite tills han somnar vilket kan ta en liten stund men han brukar hitta tillbaka till "John blund" om man puttar in nappen så fort den åker ut och samtidigt klappar honom över pannan och ner över näsan. Runt 00-01 somnar vi sen allihop och i bästa fall räcker det med att putta in nappen på C när han vaknar till mitt i natten, ananrs blir det såklart ett nattmål och sen får han äta igen närmre morgonen. Cornelis verkar, liksom sina föräldrar, gilla att sova länge så efter sitt morgonmål som sker, säg vid 05, så somnar vi om tills vi går upp vid typ 10.00.

Något som dock blivit svårare med sömnen är att han, oftast dagtid, har svårt att varva ner när han är trött. Man märker att han vill sova men blir istället ledsen och sen blir det en ond cirkel med mer skrik för att han blir frustrerad och ännu mer trött och då får man hjälpa honom att varva ner med att vagga, hålla nära och stryka över pannan.

 

Äter gör han, inga konstigheter, när han dock inte ätit på länge och inser att han är hungrig så hetsäter han och blir sur när han inte får fortsätta trots att han ätit mer än nog... Då har vi börjat med nappen som efterrätt direkt så han får fortsätta suga på något men inte riskerar att överäta så det kommer upp igen.
Ersättning har vi testat EN gång och det gick inget vidare men vi skall testa en ny sort, dock avvakta några veckor till. Lite småtjorvig i magen har han också varit men med läkarutlåtande så skall inga åtgärder vidtas så han får fortsätta konsumera blöjor likt en annan konsumerar loppisfynd.

 

Nya saker vi tagit oss för denna månad är en tågutflykt till Jönköping, Nicklas och Cornelis har varit själva två gånger i lite längre perioder när jag var hos frissören och på ett jobbevent och så har han vid två kortare tillfällen varit utan både mig och Nicklas, en gång med mormor och en gång med farmor. Det var inga långa perioder men man skall börja nån stans. 

Lilla killen har nu också lyckats ta sig över 5kg, lite under snittet storleksmässigt fortfarande men sin egen kurva följer han fint. Nu ser vi fram emot månad nummer fyra och jag har på känn att många små koder kommer knäckas.