Ohlinghome

Då har vi varit i Skillinagryd en dryg månad. Sjukt att vi inte varit hemma i Stockholm en enda gång på den tiden. På ett sätt är det också skönt för det känns som att C är med om mycket nya intryck som det är med allt folk som kommer och går och de mindre resor vi ändå försöker göra här nerifrån. 

Det har varit en rätt intensiv första månad, vilket jag var väl medveten om, men det är svårt att sätta sig in i hur man skall reagera när man har huvudet fyllt till bredden av jobbtankar samtidigt som bebisknorren går från ängel till djävul på två röda när något går snett. Enligt en app vi har så är han just NU inne i en av de jobbigare faserna vilket märks tydligt stundvis. Dock är han den bästa bebisen också som finner sig i den ena nya situationen efter den andra så inte så konstigt att han protesterar ibland.

 

Just nu är jag så inne i att göra ett bra jobb, försöka vara en lugn och "cool" mamma och då och då försöka hitta ett sätt för mig och Nicklas att få lite egentid. På årsdagen delade vi på en flaska vin i uppehållsrummet här vid ett bord med vaxduk, bara en sån sak...

Men jag tar mig tid att längta också, längta till hösten när Stockholm fortfarande är sensommarvarmt, bondens marknad öppnar upp på söder och alla mina Stockholmsvänner är tillbaka i stan och vi kan träffas för ett glas vin under infravärmen på någon uteservering en kväll.

 

I en drömvärld åker jag och Nicklas iväg en helg bara vi. Jag längtar så det gör ont efter Paris men jag inser också att C är för liten för att lämna bort i flera dagar. Kanske ett dygn i köpenhamn är möjligt... Eller bara en natt i Västerås. Den som lever får se.