Slut på föräldraledigheten

Skoja inte! Hur fort gick detta året då? För ett år sedan var det nu en vecka sedan jag slutade jobba i väntan på att bebis skulle titta ut. Nog för att jag jobbade i somras men det känes mer som ett litet gästspel. NU däremot är den här föräldraledigheten slut på riktigt för mig och jag lämnar över stafettpinnen till Nicklas. På ett sätt känns det jävligt vemodigt men på ett annat sätt så känns det himla härligt. "We did it" lixom, kom ut på andra sidan utan att behöva vända upp och ner på livet. Den stora utmaningen blir väl dock när C börjar på förskolan i april, då blir det upp till bevis hur frilansliv, projektanställningar och förskolehämtningar lirar.

Tänk att man som par har lyxen i detta land att få vara hemma med sin bebis och få betalt i totalt 480 dagar. Trots att det nu snart är ett år sedan Cornelis kom så har vi tack vare jobbet i somras och att jag inte tagit ut full ersättning alla dagar fortfarande över 300 dagar kvar. Men det är en vetenskap i sig att förstå sig på försäkringskassan så kanske har vi fått allt om bakfoten... Men det  känns ju gött om inte annat att veta att det går att vara hemma ett bra tag till utan att bli barskrapade. 
 
Så, nu skall jag krypa till kojs, pussa min bebis godnatt trots att han sovit som en stock de senaste 4,5 timmarna. Men saknar ju honom redan!
 

Kommentera här: