Ohlinghome

Förra veckan avslutades med att vi packade in oss i bilen och styrde väster ut mot Karlskoga. Vi lyckades haffa några soltimmar under vår vistelse men framför allt lyckades vi fånga det där lugnet som inte går att få på så många andra ställen. 

Det är nåt visst med att mötas av varma trägolv från en vedeldad spis i köket när man kommer upp på morgonen. Likaså att alltid ha ett hårigt varmt sällskap i kökssoffan och att vila mitt på dagen snarare är regel än undantag. 

Ärtsoppa med varm punch till lunch den ena dagen, varmrökt lax från grannen en annan och entrecote från gårdens senast slaktade ko till finmiddag. Att även frukostens ägg och honungen är från närliggande gårdar är ju inte heller fy skam. 

Årets första (eller förra årets sista) kantareller hittade jag i diket under en promenad. Tyvärr inte tillräckligt för en måltid. Eller tyvärr är kanske fel att säga, snarare tyvärr att jag ens hittade dem såhär i januari. 

Någon lade beslag på sin farfar och höll honom som gisslan mer eller mindre hela helgen. 

Liten inspektion av "det lilla" husbygget gjordes även och en kan ju inte bli annat än imponerad av hur det liksom växer fram mer och mer av ett hus här för varje gång vi besöker. 

Sen kom söndagen. Vi låg och drog oss i sängen med paddan innan uppstigning och efter förmiddagsfikat så vinkade vi adjö till Värmland för den här gången. Tack för en väldans mysig helg.