Vi äger ett hus!
Jag känner mig tom på egergi just nu och vill typ bara att det ska bli höst så jag kan gräva nån rabatt och njuta av mina dryga 150 kvm. Sa jag förresten att jag tappat bort min plånbok, och att jag hade ett hål (som inte syntes för ett år sedan) sist jag var hos tandläkaren, "stress kan ibland leda till snabbare hål". Poin taken. Men man kan inte styra över pandemier, över att ett husköp inträffar samtidigt som man arbetar med ett projekt som blir programledarlöst, att ens son får feber samma dag som man ska laga det där jädra hålet och man tillslut inte riktig vet bak eller fram. Tack och lov så kunde Nicklas faktiskt ta Vabben den här gången så jag skall inte sucka den tyngsta stucken. Men varför kan inte saker, nån gång, bara få flyta på liksom.
MEN, huset är vårt nu och även om det är många veckor, månader och år kvar innan allt är som man drömmer om så är det vårt. Och jag tror det kommer göra mig gott att ha ett projekt som inte går att skynda snabbt med. Det måste få ta den tid det tar och jag behöver det.
