Jobba hemifrån

Imorgon bär det av mot Farmen för min del, sommarens säsong skall kickas igång. För att packa och ordna lite saker bestämde vi på redaktionen oss för att arbeta hemifrån idag. Kan känna att det var en ypperlig dag för hemmajobb!

Jag tog på mig att göra iordning frukost, min bästa måltid, och det blev färskfrysra croissanter som jag gräddade i ugnen (alltså bästa grejen från Piqard), färskpressad grapejuice och en "Banana split" med yoghurt, müsli, banan och jordnötssmör.

Nicklas är nu iväg och gör sitt livs dyraste köp (förutom lägenheten då) nämligen sin efterlängtade klocka som han sparat till väldigt länge och även fått 30-årsbidrag till. Väntar mig ett barn på julafton som kommer hem sen.


Jag skall sätta mig och jobba lite och i eftermiddag skall jag försöka få med Nicklas och titta på nya garderober. 

Vad som pågått utanför bloggen i 20 veckor

Det är numera ingen hemlighet, inte heller har det varit det för vår familj och allra närmsta vänner de gågna 10 veckorna. Men på midsommarafton kände vi båda att det kunde vara lite festligt att även våra andra vänner och bekanta fick ta del av vad som är en fantastisk (men även skämmande, psykiskt påfrestande och sjuk) händelse. 
Vi skall helt enkelt "få" en bebis när Sverige är som allra mörkast och gråast. I mitten av november beräknas den lilla saken titta ut (som om det nu var så enkelt som att den bara tittar ut...) 
 
Det var inte helt självklart för mig att berätta för var och varannan människa om vad som komma skall, har verkligen känt att det är min och Nicklas sak att bära på och jag är fortfarnade inte helt bekväm i situationen att prata om det. Kanske låter det konstigt, man borde väl bara vilja skrika ut en sån här sak, men jag har förstått efter mycket läsning i både böcker och på nätet att det är minst lika vanligt att bli överlycklig som att bli lite återhållsam i känslorna. Det är trots allt något som är otroligt svårt att ta in, när man varken känner något, magen inte syns eller de där illamåendesymtomen man hört om aldrig kom. MEN efter att N kom hem från sina sju utlandsveckor, bekräftat att det visst putade lite på magen och vi fått se en frisk liten krabat på ultraljud kändes allt genast mer hanterbart. Det är nu vecka 20, dvs halvvägs och, peppar peppar, så mår jag prima fortfarande. Inga direkta symtom mer än att mina allra midjehögaste jeans fått hängas längst bak i garderoben. 
 
Kanske kommer jag skriva av mig en massa framöver om den här graviditeten, eller så gör jag inte det, får helt enkelt se hur det känns efter att jag publicerat detta inlägg. 
 

Midsommar 2017

Att det skulle bli strålande sol denna midsommar var det väl ingen som trodde och så blev heller inte fallet. MEN vad gör det när man har sol i sinne som Rudolf Andersson (ni kan väl er Sunes sommar) hade sagt.


Vår midsommarafton kickade igång vid lunchtid då Alex och Sandra entrade Huskvarnaberget och sillunchen i västkusttappning dukades fram.

Skaldjur, sill, färskpotatis och jordgubbar förtärdes och vi lyckades faktiskt inta hela lunchen ute på balkongen!


På eftermiddagen var det dags att byta sida av stan och vi åkte alla hem till Maria och Otto som ordnat med en grym femkamp och där blev det även ihop med Sarah och Christoffer knytis med massa godsaker på kvällen. Som sig bör när man har roligt så glömdes kameran bort men några små bilder (tack Maria för lånet) få förevigades.

Jag hade inte mjukishoodie hela dagen, (bara så att ni modevetare får veta) men då regnet trilskades med att komma och gå mest hela kvällen så fick lånestövlar och mjukis komplettera tunn sommarklänning. 


Vid midnatt kastade vi in handduken och styrde väldigt glada och nöjda hem mot Huskvarna igen.