Ohlinghome

NU börjar semester... Skulle man ju ha kunnat skriva om man arbetade med något lite mer strukturerat än det vi gör. MEN fyra dagar av avkoppling har vi ialla fall gjort oss förtjänta ev efter en junimånad som hittils varit rätt så jäkla stressig. Fyra dagar i stugan hinner vi med innan det blir dags för sommarens Farmeninspelning. 

Torsdag morgon, strax innan köerna blev allt för maffiga kom vi iväg. C somnade efter 1 minut vilket inte var planen, inte heller att han skulle vakna igen redan vid Nyköping. Men tack vare padda, lunch och lekstopp och trafik som flöt på så landade vi ändå vid hyfsat gott mod i Mönsterås framåt eftermiddagen. 

Sommarvärme hälsade oss välkomna så ingen tid att spilla utan bad och kaffe på stranden blev första aktivitet. 

Det är så himla snurrigt och värmande i hjärtat att jag går här på tallbarrsstickig grusväg påväg hem från badstranden med min knodd i skrindan på exakt samma grusväg, i samma skrinda som mina föräldrar drog mig. 

Det om något måste ju vara höjden av trygghet, att ha en plats och ett sätt att leva på som går att applicera över generationer. Det går ju att börja gråta över mindre om man tänker på de familjer och barn som söker trygghet just i detta nu ute i världen. Då känns ju en sån här 30-årig trygghetslyx som den största vinstlott i världen. 

Kväll i stugan. Drinkar, tända ljus och ett lugn över Mönsterås viken. 

Sen blev det midsommarafton och allt som hör där till med en trött blomsterkrans på sne, sillunch, en avbiten snaps, lite hetsk stämning kring femkamp, regn i luften som dock höll sig just i luften och rätt så jäkla härligt. 

Jag introducerade midsommarpizzan med färskpotatis, rädisor, rom och västerbottenkräm.