¡Hola! Mexico! Resan.

Vi har nu landat i Mexico. Hunnit sova två nätter och sakta men säkert försökt börja vänja kropparna vid jetlag, fuktig supervärme och att bo granne med en pool.

Sista dagarna hemma var intensiva med packning, jobb, storstädning, utflytt från lägenheten och sista inköp. Vi valde tillslut att hyra ut lägenheten då vi hittade en bra hyresgäst. Men det innebar också merjobb innan vi åkte. Tack och lov fick vi ett sista skönt och lugnt dygn hos svärmor där vi blev ompysslade och bortskämda.
Sen bar det av. Taxi ut till Arlanda, incheckning av många väskor, lite spring i benen och snacksintag. Hittils har allt gått som en dans. 
45 minuter innan avgång så tyckte C att det gått lite för bra så han ramlade från en soffa och slog pannan i bordsunderredet. Lång historia kort så blev det lite tumult och det hela slutade med tejpat jack i pannan av ett sjukvårdsteam på flygplatsen och vi fick boarda sist av alla. Men med planet kom vi och sen hade vi den bästa flygresan man nånsin kan tänka med en tvååring med spring i benen. 
Tips för långflight med tvååring. Ipad, Ipad, Ipad och kex. Och sen nattflyg, välling i tetrapack, inslagna paket, en uppblåsbar dyna som förlängde sätet och sen lite mer Ipad och kex. Cornelis var vaken mellan Stockholm och Paris, och sen satt han i vagnen (som vi hade som handbagage) när vi gick till nästa gate. Väl på långflighten så somnade han nästan direkt efter välling och sov mellan 23.30-05.30, sen följde ett gäng timmar i sätet med ovanstående tips. När vi äntligen landade i Mexico city så somnade C i vagnen och sov hela 3h vilket gjorde säkerhetsgenomgångar och lite trista väntans tider överkomliga. 
Sista och tredje flyget på 1,5h kändes som en piss i sjön och när vi äntligen landade i Puerto vallarta så kändes hela resan som en stor vinst. Cornelis ledsnade i bilen (en resa på 2.45h) innan vi nådde hotellet, men med all rätt. Jäkla kämpe. Målbilden som sedan blev reality kan jag lova kändes jävligt härlig.