Slut på föräldraledigheten

Skoja inte! Hur fort gick detta året då? För ett år sedan var det nu en vecka sedan jag slutade jobba i väntan på att bebis skulle titta ut. Nog för att jag jobbade i somras men det känes mer som ett litet gästspel. NU däremot är den här föräldraledigheten slut på riktigt för mig och jag lämnar över stafettpinnen till Nicklas. På ett sätt känns det jävligt vemodigt men på ett annat sätt så känns det himla härligt. "We did it" lixom, kom ut på andra sidan utan att behöva vända upp och ner på livet. Den stora utmaningen blir väl dock när C börjar på förskolan i april, då blir det upp till bevis hur frilansliv, projektanställningar och förskolehämtningar lirar.

Tänk att man som par har lyxen i detta land att få vara hemma med sin bebis och få betalt i totalt 480 dagar. Trots att det nu snart är ett år sedan Cornelis kom så har vi tack vare jobbet i somras och att jag inte tagit ut full ersättning alla dagar fortfarande över 300 dagar kvar. Men det är en vetenskap i sig att förstå sig på försäkringskassan så kanske har vi fått allt om bakfoten... Men det  känns ju gött om inte annat att veta att det går att vara hemma ett bra tag till utan att bli barskrapade. 
 
Så, nu skall jag krypa till kojs, pussa min bebis godnatt trots att han sovit som en stock de senaste 4,5 timmarna. Men saknar ju honom redan!
 

Hejdå helgen och croissanterna

(null)
Hejdå helgen. Kall och lugn i tempo var du. Främst har vi haft koll på C:s temp som ligger och skvalpar mellan låga och höga 37. Kanske har han bara en högre normaltemp i sin natur, eller så spökar förkylningen fortfarande lite så kroppen jobbar på att mota bort den. 
De senaste kvällarna har dock varit några av de enklaste på länge gällande läggningar så jag och Nicklas har kunnat äta middag i lugn och ro och även gett oss på en ny gemensam serie, "West world". Oerhört krånglig handling men ändå vill man se mer. 
(null)
I övrigt har vi storhandlat, fikat på stan, rensat frysen på bröstmjölk som "sparades till något viktigt tillfälle", men uppenbarligen inträffade aldrig ett sådant innan ersättningen introducerades och ätit croissanter till frukost lite för många dagar i rad.

Nu börjar snart en ny vecka. En händelserik sådan med både högt och lågt. Frissörbesök, kompisfika, begravning, jobbstart och famljekalas för Cornelis skall klämmas in. Tur man gillar att ha kalendern full ändå. Bara hoppas att den här seglivade förkylningen försvinner en gång för alla!
(null)

Höstkrisp, kransbindning och det tokgulliga huset

Här om dagen hade jag en välbehövlig paus från förkylda familjemedlemmar och tog bussen ut till Värmdö för att möta upp Johanna som flyttat till Ingarö. Det var en såndär krispig höstdag när man känner att just det som är vackert med hösten hänger på sista versen men ännu inte gett upp. Vårt mål med dagen var förutom att besöka butiken "Brisak" som har ett stort utbud av julpynt även att ge oss ut i naturen och leta material till kransbindning. 
Men innan själva kransbindningen kom igång så fick jag fika inne hos J och R i deras tokmysiga lilla hus.
(null)
(null)
(null)
(null)
Med rostat bröd och kaffe i magen stapplade vi ner för slänten och iväg på naturfyndsjakt.
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
Sen vräkte vi ut oss vid köksbordet och började skapa. Johanna gick direkt på julkransen medan jag försökte få till något mer säsongsbetonat. Julmustpremiär blev det också! (null)
(null)
(null)
(null)
Båda kransarna blev faktiskt över förväntan men jag ger ändå Johannas krans guldmedaljen och den funkar ju faktiskt redan nu! (null)
(null)
När höstsolen började gå ner tog jag min krans under armen och åkte hem över broar och förbi mötande rusningstrafik. Två myskorvar på bättringsvägen härjade runt där hemma. (null)
(null)