Att fånga en rullande bebis på bild
Att fota en soon to be rullande bebis är inte det lättaste. När man inte heller är den bästa fotografen och envisas med att fotografera i lägenhetens enda rum utan fönster så är det än mer svårt.
Att undvika att fota av det sötaste man har går ju dock inte så både mobiltelefon, kompaktkamera och systemkamera svämmar över av bilder på familjens minsting. Här om dagen spökade jag ut C i mössa med öron och små puffshorts och jag dog sötdöden. Sen att bilderna kanske inte blev hundra spelar ju kvitta, det får bli ett nytt försök när han kan ligga kvar i samma position mer än tre sekunder. Bilden längst ner fick Nicklas ta medan jag på ett, två, tre släppte handen från C och kastade mig ur bild innan jag fångade upp honom i färd med att rulla ner från sockerlådan vi lagt honom på.
Vad har vi gjort idag då? Typ ingenting. Och det var SÅ skönt. Jag har tittat på serier, lyssnat på en podd, plockat undan lite, gosat, busat och dansat med C. Det är fantastiskt att vara både jag och Nicklas hemma på dagarna men jag insåg att idag typ var första dagen då jag och C varit helt själva en hel dag. Nicklas har ju jobbat ett par dagar sedan Cornelis kom men då har jag alltid haft någon form av utflykt eller besök inplanerat. Inatt blir också första natten i lägenheten ensam med C och om han sover lika bra inatt som han gjort idag på dagen så blir det nog inga konstigheter.