De små frågorna var det nån som sa.
Denna tid, så mörk och ljus på samma gång. Cornelis vaknar 06 sharp och kan inte längre luras av att "det är fortfarande natt" då hela lägenheten drunknar i morgonljuset. Nyhetsmorgon drar igång och så är ljuset ändå borta då nyhet efter nyhet signalerar motsatsen.
Man känner sig skör, skör på ett sätt som inte känns nyttigt i det långa loppet. Ett kantigt mail, en fin scen i en film eller bara insikten att många sitter enamma kan göra att ögonen tåras. Sen stoppar Cornelis en duplogubbe i mjölkglaset och det bli ljust igen. Och stressigt. För han vill helst springa 12 varv runt lägenheten innan man kan fånga honom för att byta pyjamas mot kläder och komma iväg till förskolan. ÄNTLIGEN. Vi är tillbaka på förskolan efter 5 veckor hemma och det är magiskt, Cornelis springer in och är gladast i världen. Vad vet han om viruet Covid-19 liksom.
När jag var påväg till förskolan för att hämta idag så kom det en pust av äppelblom, den där söta doften som liksom är mjuk och går direkt upp till delen av hjärnan som producerar lyckohormon. Doften som gör att man vet att det är vår, doften som kunde lägga sig över hela trädgården när jag växte upp då både hägg och körsbärsträden blommade. Det där lilla som ger hopp, viktigt att kunna fånga upp i dessa dagar.
Hörde i en podd här om dagen att man måste försöka landa i de små frågorna just nu, inte i de stora, då kommer man bli galen. Mina små frågor handlar dock mest om vilka fruktträd som går att planera i en rätt bergrik mark och om det är värt att plantera nånting i nya trädgården i år ens. Är det okej att stanna där liksom, behöver man bry sig om så mycket mer? Troligtvis. Men just nu orkar jag inte tänka på vad vi skall jobba med i höst eller hur det kommer gå för Cornelis att byta förskola eller var jag skall placera alla mina fonder som jag bör sälja av och flytta till vår nya bank, frågor i den storleken får bli nästa månads huvudbry, eller nästnästa månads.
Hörde i en podd här om dagen att man måste försöka landa i de små frågorna just nu, inte i de stora, då kommer man bli galen. Mina små frågor handlar dock mest om vilka fruktträd som går att planera i en rätt bergrik mark och om det är värt att plantera nånting i nya trädgården i år ens. Är det okej att stanna där liksom, behöver man bry sig om så mycket mer? Troligtvis. Men just nu orkar jag inte tänka på vad vi skall jobba med i höst eller hur det kommer gå för Cornelis att byta förskola eller var jag skall placera alla mina fonder som jag bör sälja av och flytta till vår nya bank, frågor i den storleken får bli nästa månads huvudbry, eller nästnästa månads.
Nicklas har åkt på jobb nu iaf. 19 dagar borta. Väldigt härligt att det projektet blev av men mindre härligt att vara ensam hemma i nästan tre veckor när man inte ens har kollegor att prata med på dagarna. Hade inte varit fel om det var nu Cornelis började konversera lite mer så att jag iaf har någon att diskuterara fruktträd med.
Imorgon är det fredag, Let´s dance gör ett nytt försök. Typisk liten sak att kunna glädjas över. Inte för att programmet är roligt att titta på men det är iaf några branchkollegor som då får jobba igen.
De små sakerna som sagt.