Måndag igen, och tre veckor kvar.
Och så gick ytterligare en vecka, eller två. Minns inte när jag skrev sist. Den här pandemintiden kommer ju inte gå till historien som den mest innehållsrika direkt. Hade gått i total konkurs om jag livnärde mig på att vara influencer. Vad skiriver man om i dagar som dessa liksom?
Veckan som gick, den förra alltså, bjöd i alla fall på att Nicklas kom hem och min sömn har börjat återhämta sig. Sen fyllde syster år och vi hade en jäkla supertrevlig kväll tillsammans där det förtärdes en rad tapas och likväl en rad glas vin. På en uteservering förstås.
Veckan som gick, den förra alltså, bjöd i alla fall på att Nicklas kom hem och min sömn har börjat återhämta sig. Sen fyllde syster år och vi hade en jäkla supertrevlig kväll tillsammans där det förtärdes en rad tapas och likväl en rad glas vin. På en uteservering förstås.
Sen blev det helg, igen, och vi åkte ut till vänner på värmdö och fick överta en hel bunt med flyttlådor. Det blev såklart lek och fika när vi ändå var där.
Veckan som kommer har ett par intensiva arbetsdagar på kontoret i sin agenda. KUL! Har längtat efter att verkligen få jobba ihop med mina kollegor och se resultat av den castingprocess vi arbetat med hemifrån så länge nu.
Och sen skall vi väl börja packa också. Ja för om tre, TRE, 3, veckor får vi tillgång till huset. Om tre veckor är jag och Nicklas husägare och det är så jäkla ogreppbart. Jag trodde aldrig det skulle hända. Inte i Stockholm, 11 km från vår lägenhet. Jag trodde kanske det skulle hända om många år, i typ Södertälje. Därför har det tagit en stund för det hela att sjunka in, att bli verkliget. Men efter ett par urladdningar och lite vånda så känns det nu bara så jäkla spänannde.
