Ohlinghome

Han fyllde år. Hans föräldrar stekte pannkakor kvällen innan och sprang ut i köket och överraskade med tomtebloss när treåringen stapplade upp i arla morgonstund. 

Lyckan, spänningen, glädjen. Det är först i år som man märkt att Cornelis förstått att det handlar om honom och det har varit en fröjd att få leva denna dagen genom honom. 

Paket öppnades. Kläder och böcker, allt med ett efterföljande, tacksamt, åhhhh en nyyy, men ändå med ett barns omedvetet giriga påföljd "leksak också"? 

Och såklart blev det "leksak också". Det är nu de fula leksakerna gör intrång. Men om det är dem som skänker glädje så är det väl så.

Ett paw patrol-torn med hundvalparna fanns i stora paketet och så som det lekte efterföljande timme med detta torn var värt allt. 

Sen följde väntan. Väntan på det lilla kalaset. Vi beslutade tillsist att dela upp Cornelis kalas så att skaran firare blev så få som möjligt. Barnkalas ströks helt och hållet och det blev uteslutande tårta med de närmsta.

Jobbigt att vänta. Så pirrig kille som verkligen visste att det gällde honom och gång på gång förklarade att han fyllde år idag! 

Litet kalas till trots så fanns det nog ingen som tyckte det var mysigare än Cornelis att få fler omgångar firande istället. 

Ena dagen tårta med chokladmousse. 

Andra dagen glasstårta. 

Vem vill inte ha två tårtor liksom? 

Tänk va. Tre år som en liten familj. Vilken jävla bra liten familj. Och såklart, Cornelis, utan dig ingenting<3